Tiden rusar fram…

Nu är det bara 1 vecka kvar tills hela vårt hus packas ihop och alla möbler skeppas hem igen. Känns sorgligt men också spännande. Det ska bli kul att komma hem till Sverige och alla nära och kära igen.  Innan vi kommer hem till Sverige den 31 juli ska vi hinna med 2 veckor i Kalifornien. Vi startar i San Francisco och avslutar i San Diego. Det ska bli otroligt spännande och roligt!

Jag har varit usel på att uppdatera bloggen… vi har hunnit göra så mycket som jag aldrig skrivit om. När Edvins kompis Albin och hans pappa Håkan var här i höstas. Vi var på hockey och såg Washington Capitals. Håkan hade lyckats fixa så att vi fick träffa Niklas Bäckström efter matchen!!!!  WOW! Att jag dessutom fick kepsen Bäckis har på huvudet gjorde inte saken sämre. Fantastisk kväll! Tack Håkan.

IMG_4992

I mars 2015 när mina föräldrar var här gjorde vi i mitt tycke en av de bästa resorna under vår tid här i USA, vi åkte till Arizona och hann under 4 dagar med både öken och Grand Canyon. VI trodde dock först att vi skulle bli kvar hemma i Maryland. Årets värsta snöstorm men vi blev cirka 14 timmar försenade från BWI och missade en dag i Arizona.

IMG_2994

 

Det var snö i Grand Canyon och kallt! Men vilka fantastiska vyer!!! Vi var på den södra kanten. Norra kanten är inte öppen under vinterhalvåret.

Det vi missade på vår resa var Sedona, vi skulle ha stannat en natt där för att vandra bland de röda klipporna, nu fick vi nöja oss med att köra igenom detta fantastiska landskap. Åker ni till Arizona MÅSTE ni åka till Sedona.

Väl framme i Tucson ägnade vi nästa en hel dag åt det mycket fina utomhus museet Arizona-Sonora Dessert Museum. Kaktusar, områdets historia, djur och natur. Barnen ville aldrig gå hem.

Vi hann dessutom med lite poolhäng. Edvin hade ju armen i gips så det gällde att packa in honom ordentligt. I Tucson varnas det hela tiden för solen och hur stark den är. PÅ många offentliga toaletter fanns det solskyddskräm att få.

Jag hoppas kunna göra fler updates innan flyttlaset går nästa vecka.

Annonser

På hemväg…

Ja nu är det faktiskt snart dags att flytta tillbaka till Sollentuna. Det är naturligtvis med mycket blandade känslor vi flyttar. Vi har stortrivts med att bo här. Maryland och Rockville är toppen. Barnens skolor har varit superbra och vi har lärt känna så många nya vänner. VI har verkligen njutit av alla besökare vi haft och alla utflykter och resor vi kunnat göra. Men det ska också bli otroligt skönt att komma hem till Sverige. Tillbaka till familj, släkt och vänner. Tillbaka till vårt gamla hus (hur vi nu ska kunna gå från 4,5 badrum till 1,5 och från knappt 300 m2 till 118 m2) Vi slipper ju dessutom Trump på nära håll…

Möblemanget flyttar i början av juli och vi landar på svensk mark i början av augusti. Vi får se hur lång tid det tar den här gången… 10 veckor för att komma till USA. Innan vi själva flyttar ska vi göra Kalifornien. En riktig road trip i två veckor. Vi borde hinna se mycket av vad Kalifornien har att erbjuda. Vi startar i San Francisco och avslutar i San Diego.

Väl hemma i Sverige igen så börjar barnen internationella engelska skolan i Kista den 15/8 och jag börjar jobba på Unit4 den 29/8. Johnny flyttar med samma jobb hem och börjar i princip omgående.

Lite blandade foton från våra år här i USA.

Spring break part 2 – Hemma i Rockville

Även om stackars Johnny var tvungen att jobba så var vi andra lediga. Barnen lekte med kompisar och vi hade en skön resten av veckan. Vi hann också med en utflykt till US National Arboretum. En gigantisk park med träd, blommor och allehanda växter. Vi åkte dit tillsammans med Edvins kompis Wesley och hans mamma Anne. VI packade med oss lunch och kaffekorg. Väldigt mysigt!

Vad är ett arboretum? En plantering av träd och buskar, oftast i syfte att studera dessa träd och buskar. US National Arboretum är enormt och ligger i utkanten av DC. Karta över parken kan man se här.

I parken finns ett bald eagle bo. Den delen var avspärrad men man kan se boet i den sk DC Eagle cam. I år har paret fått 2 ungar. Nu är det bara att hoppas på att de överlever. Detta är vilda örnar och ingen tar hand om dem. Jag lyckades ta en bild på örnungarna (30 mars 2016) via en TV… halvbra foto mao. 🙂 Om någon skulle vilja vara med och hitta på namn till ungarna så kan man göra det här på en Facebook sida som American Eagle Foundation har.
IMG_6464

Efter fika började vi med en titt på den fina utställning av japanska Bonsai utställningen. Vissa av träden var flera hundra år men de flesta mellan 100-50 år. Helt fantastiska. Hanna var otroligt fascinerad av de små träden. Edvin mer intresserad av hur gamla de var. Hans uppdrag till sig själv var att hitta det äldsta trädet.

 

Sedan gick vi vidare mot de ”antika” pelare som finns i parken National Capitol Columns. De är ditflyttade från Kapitolium. När kapitolium skulle byggas ut i början av 1900-talet blev de tvungna att ta bort dem. De stod i förråd i många år tills man ställde ut dem i parken. Otroligt häftigt. Barnen var nog ändå mest intresserade av den damm som fanns framför. De hittade nämligen grodyngel i dammen. Kul, och ingen ramlade i!

 

 

Dancing their way down the Yellow brick road… IMG_6494

Sedan promenerade vi runt i ”skogen”, hittade ytterligare en damm med mängder av stora grodor i. Underbara blommor och träd.  Helt magiskt med alla fantastiska blommor, solen och den otroligt klarblåa himlen. Det finns inte vilda vitsippor här, enbart inplanterade och de ni ser på bilden är i samma släkt men inte riktiga vitsippor. Barnen hittade givetvis en bäck att leka i också! Kameliorna blommade och så även Rosebud. Azaleorna hade ännu inte börjat blomma men är på väg att slå ut just nu. Träden här är helt annorlunda än dem vi har hemma i sverige. Mitt favoritträd är Tulip tree, de är otroligt höga och helt raka nästan utan grenar (indianerna i de här områdena använde dem att göra kanoter av förr i tiden). Fantastiska träd med underbara blommor.

 

Vi avslutade utflykten med en picknick i gröngräset.

IMG_6513

Spring Break Part 1 – Roadtrip to SC

Dag 1

Charleston, South Carolina var vår destination för vår roadtrip på påsklovet (spring break). Enligt GPS 9,5 timme bort. Vi planerade att övernatta på vägen. Vi kom iväg tidigt på skärtorsdagsmorgonen, redan 5.30! Oj! Men ska man komma före trafiken runt DC måste man åka tidigt. Vi körde på bra och kunde efter cirka 2 timmar äta frukost norr om Richmond. Denny’s, det är verkligen ett sunkigt ställe… aldrig mer! Vi körde vidare och undvek även trafiken runt Richmond. Passerade gränsen mellan Virginia och North Carolina vid 9.30. Mycket fint rastställe. Min vana trogen plockade jag på mig mängder med broschyrer…

Vi körde vidare söderut och kom fram till Wilmington, North Carolina lagom till lunchtid. Vi hittade en mysig restaurang eller snarare ett micro brewery, Front Street Brewery, i centrala Wilmington. Rolig restaurang i jättemysig lite stad med en fin promenad utmed floden. Maten var god och vi kunde gå därifrån mätta och belåtna. Vi hittade stället med hjälp av appen Yelp. Yelp brukar för det mesta ge korrekta recensioner.

Efter lunch körde vi ned mot havet. Wilmington ligger precis där Brunswick river och Cape Fear River strålar samman innan de rinner ut i Atlanten. Cape Fear får i.a.f. mig att minnas en thriller från 90-talet. Läskig film. Cape Fear är också en flod (som de för övrigt seglar på i filmen). Vi stannade i den lilla badorten Kure med fantastiska sandstränder i Atlanten. Vi var inte ensamma på stranden men närapå. Hanna och Edvin badade glatt i vattnet som jag skulle gissa var cirka 18 grader. Härligt att ligga i solen och värmas upp. Riktigt skön sommardag. Massor av fina snäckor hittade de också, samt en halv sand dollar.

Istället för att köra tillbaka samma väg tog vi färjan över Cape Fear sundet. En vanlig liten bilfärja av vägverkstyp. Färjan hette Croatoan och tog cirka 25 minuter över.


Vi körde sedan snabbt som attan förbi Myrtle Beach som var ett turistmecca och hade allt vad casinon, Ripleys beleive it or not, hard rock cafe osv heter. Vi stannade söder om Myrtle beach i Pawley Island. Väldigt trevlig och vi hittade också en mysig restaurang, Rustic Table,  med jättegod mat.

Dag 2

Vi körde efter en medioker frukost på Best Western hotellet vidare mot Charleston. Vi hade beslutat att gå på Magnolia Plantation första dagen. Vi fick köra runt Charleston för att ta oss dit. De flesta plantagerna i Charleston ligger utmed floden Ashley River. I det här området var det många risplantager vilka givetvis drevs med slavkraft. Man tog sötvatten från Ashley river med intrikata dammsystem. Ashley river är en flod med tidvatten och har därför bräckt vatten. Därav dammsystemen för att riset skulle kunna växa, ris dör i saltvatten. Magnolia Plantation drivs fortfarande av samma familj, The Drayton family,  som startade den på 1700-talet. Man öppnade trädgården för besökare i slutet av 1800-talet. Vi tog en tram tour runt plantagen och en båttur i risfälten. De hade också en swamp tour men vi hann helt enkelt inte med allt. Fantastiskt mycket vackra blommor, Azaleorna blommade medan vi var där. Vi såg också en hel del alligatorer som låg och solade i vattenbrynen. Den spanska mossan hängde från träden. Kändes som att gå i en filmkuliss.


På kvällen kom vi till vårt Bed & Breakfast, Da Noi, som drivs av Wenche, en svensknorsk dam och hennes man Wyatt. Vårt B&B låg i Mount Pleasant lite utanför Charleston. Vi blev otroligt väl omhändertagna och installerade oss i våra rum. Barnen fick det rosa rummet och Johnny och jag det röda. Det som barnen tyckte var allra lyxigast var de fina påskpresenter Wenche gav dem till frukost på påskafton, en massa fina påskchoklader. På kvällen åkte vi för att äta middag i Mount Pleasent. Vi hamnade på Page’s Okra grill. Riktigt god ”southern food” till bra priser. VI var proppmätta när vi gick därifrån.

IMG_6401

Dag 3-4
Det var nu den stora syndafloden började… det regnade ihärdigt under resterande 2 dygn vi var i Charleston. När det regnar här så regnar det rejält… men vi lyckades iaf hinna med en hel del.

Vi började med en båttur ut till Fort Sumter, det var här det amerikanske inbördeskriget började kan man säga. Intressant historia och en ö som är skapad och byggd som fästning under 1800-talet. Vi fick några minuter med uppehåll i regnet och åskan på själva Fort Sumter.

Eftermiddagen spenderade vi på USS Yorktown, vid Patriot Points, som är ett Air Craft Carrier skepp, dvs ett Hangarfartyg. Lite litet tänkte jag och tänkte på Top Gun. Mern de som finns idag är tydligen betydligt större. Yorktown byggdes före 2a världskriget och var med i WW2. Hon var också med och bärgade några av Apolloresenärerna på 60-talet. Jag kan inte fatta hur de kunde starta och landa på den korta ytan. Men det gjorde de även med stora bombflygplan under andra världskriget. Fascinerande.

På kvällen hittade vi ytterligare en restaurang med riktigt god mat. Öht har vi under den här semestern ätit fantastiskt god mat. Den här kvällen var vi på Colemans Public House.

Nästa regndag skulle vi uppleva Charleston… det gick så där. Vi lyckades iaf se lite i hällregnet. Vi konstaterade att vi måste åka tillbaka. Vi var på museet som inhystes i The Old Exchange. Där lärde vi oss en hel del om Charleston historia. det började som Charlestown uppkallat efter King Charles i England. Men efter revolutionen 1776 bytte de namn till Charleston. Vi åkte också på en häst- och vagntur genom Charlestons gator. Jag hade först försäkrat mig om att hästarna togs väl om hand. Det fanns mängder med olika turer men vi valde av en slump Palmetto Carriage. Vi fick en riktigt bra guidad tur av en man som hade specialintresse träd och blommor. Det var jättekul då han faktiskt kunde vad i princip alla träd och blommor vi såg hette. Om man ska generalisera amerikaners kunskap om träd och blommor så är det Lövträd, barrträd och en blomma…  Vi hade hoppats att sitta under tak i vagnen skulle underlätta mot regnet… men det blåste rätt bra också!! Vi fick se en hel del fantastiskt vackra hus och trädgårdar. Vi fick också lära oss skillnaden på en Palm och en Palmetto.

IMG_6425

På kvällen strålade vi samman med familjen Cederbrant från Rockville, MD. Vi gick på den bästa BBQ-restaurang jag någonsin ätit på. Tips från en kompis till Edvins pappa. Home Team BBQ. Den brisket (bringa) vi åt var mör som smör. Helt fantastiskt gott.

Dag 5 -hemfärd

Återigen startade vi tidigt och körde raka vägen till Wilmington igen. På vägen fick Cracker Barrel lite upprättelse. VI har tidigare ätit middag där och var allt annat än imponerade. Frukosten var betydligt bättre och otroligt prisvärd. De har också en rolig butik i anslutning till restaurangen. Johnny hittade en fin keps! IMG_6452

Vi stannade den här gången på stranden norr om Wilmington, Wrightswille beach. Här var lite mer kommers och inte riktigt lika idylliskt. En fin strand och Edvin och Hanna fick bada lite till. Det var väldigt blåsigt och jag tror vi hade sand på precis hela kroppen, i håret, skorna och alla väskor… torr sand fastnar väldigt bra i solskyddskräm…

IMG_6459

Vi anlände hemma i vårt hus 23.00 på kvällen. Trötta men nöjda med vår road trip!

Händelserik helg med orientering och skridskoåkning.

Förra helgen hade Johnny jobbkonferens i Miami (stackars honom) så vi fick roa oss på egen hand. Det gjorde vi mycket bra. En aktiv helg med mycket skoj. Först gick vi till den stora lekparken i Cabin John skogen. De har mängder med klätterställningar för alla åldrar, gungor, ett litet tåg för de minsta och en stor rolig skog att springa runt och leka i.

IMG_6106

På kvällen hade PTA ett event med skridskoåkning. Våra barn som åkte mycket skridsko hemma i Sverige har inte åka på två år. Hanna såg ut som bambi på hal is men det tog sig och på slutade hade hon blivit betydligt bättre. Det var jättekul för både barn och vuxna. Vi åkte skridskor i drygt 1,5 timme och umgicks med kompisar och hade kul. Skolan fick del av pengarna som kom in på skridskohyra. Kul för skolsammanhållning. De är bra på sådant här!

Vi avslutade sedan kvällen med att titta på finalen av melodifestivalen på SVT Play. Hanna var nöjd för hennes favorit Frans vann. Edvins favorit framgick inte riktigt och jag hade tre favoriter så jag blev nöjd jag med. 🙂

Söndagen hade vi bestämt att vi skulle prova orientering a la USA om det inte regnade. Jag råkade hitta den närmaste klubbens hemsida när jag googlade något annat och de hade en träningstävling på söndagen den 10/3. Quantico Oreineteering Club. De har tävlings/träningsevent var och varannan helg hela våren i DC med omnejd. Kul! Vi åkte till Lake Needwood utan någon som helst utrustning (vi hittade inte vår kompassgömma). Där var relativt mycket folk säkert runt 50-60 personer. Vi blev otroligt väl mötta och de hade folk som förklarade grunderna för barnen. Kul också att det var flera som kom fram och pratade när de hörde oss prata svenska. Flera av de som var med hade bott i Sverige och orienterat där. Orientering är ju inte särskilt stort här i USA men jag lyckades tydligen springa på en av de större och mer aktiva klubbarna. Synd att vi inte kände till det tidigare. De hade tom egna nummerplåtar till bilarna i Maryland.

 

Vi fick hyra en elektronisk stämpelpinne (e-punch) samt lära oss hur den funkar. Tydligen används samma sort i Sverige. (Jag frågade mina gamla orienteringskompisar från OK Älgen i Grums.) Jag har ju inte orienterat sedan dessa elektroniska stämplat infördes… gammal som gatan!!

Vi fick kartor, lånekompasser och instruktioner. (kanske lite väl avancerade för nybörjare som aldrig provat tidigare och helt klart är stiglöpare) Sedan gav vi oss iväg. Maryland har ofta väldigt brant terräng speciellt runt sjöar och bäckar. det här var inget undantag. Vi tog det lugnt tittade på kartan, lärde oss lite nya karttecken, tittade på blommor, fastnade i kardborrar och törnesnår. Kastade lite sten i sjön och hade en trevlig skogspromenad. Barnen tyckte det var kul och de vill gärna prova igen. Jättekul tycker jag som gärna ser att vi börjar med orientering hemma i Sverige.

Väl i mål fick vi våra resultat direkt och kunde nöjda och glada mumsa i oss lite av fikat som bjöds av klubben. Det var tom en vätskekontroll ute i skogen. Verkligen fint arrangerat. Vi kommer definitivt att prova igen!

Julresan i Texas

Bättre sent än aldrig… efter att vi varit i Louisiana körde vi mot Texas. Motorvägen från New Orleans mot Texas gick till mycket stor del på broar över träskmark, Interstate highway 10. Otroligt vacker att köra. Medans man kör önskar man att tiden hade räckt för att stanna överallt. Vi passerade bla i närheten av där Tabasco – Avery Island Texas startades. Vårt första stopp  blev ett sunkigt hotell i utkanten av Houston. Vi skulle bara sova, inför vidare färd mot San Antonio. Vi hann dock med några fina upplevelser på vägen.  Frukostvåffla i formen av Texas, karta över Houston, vägnätet i Houston, helt otroligt! Ikea… och Whataburger som hade riktigt goda hamburgare. På Whataburger väljer man själv hur starka burgarna ska vara. Kul!

 

Nu styrde vi vår kosa mot San Antonio, Texas (sjunde största staden i USA). Vi visste att vi ville se The Alamamo och the Riverwalk. I övrigt hade vi inga direkta planer. Hotell bokade vi på vägen med Hotels.com. Vi använder ofta den appen för bokning utmed vägen. Då får man dessutom var 11 natt gratis. Hitills har vi aldrig haft några problem. Vi läste guideboken medan vi körde. Utanför San Antonio hittade vi The Natural Bridge, Texas. Grottor och gruvor lockar ju mig… så jag övertalade resten av familjen att åka dit. Det var häftig natur och väldigt vackert men grottorna vi besökte i Luray, Virginia var nog ändå strået vassare.

 

Väl framme i San Antonio hade vädret slagit om rejält. Från att ha varit runt 20-25 grader var det nu 5 grader och blåsigt. Vi hade 2 dagar för att upptäcka San Antonio. Johnny hade feber så vi tog det ganska lugnt. Men vi hann med god mat, promenera utmed San Antonios river walk som är en massa sammanbundna kanaler genom centrum av San Antonio. Väldigt fint och på kvällarna upplyst. Utmed alla kanalerna ligger mängder av restauranger. Mycket turister men ändå mysigt. Vi tog även en båttur med guide på kanalerna. Kallt men intressant och kul. Utmed kanalerna finns vackra hus, statyer, natur och båtar. Min favorit är trädet som växer genom muren. Om man vill veta mer om historien runt the Riverwalk finns information i den här länken. History of San Antonio River walk. Vi fick också veta att hela kanalsystemet töms på vatten ungefär 1 gång vart 10e år. I januari 2016 skulle detta göras. Om de fyllt den igen nu i mars vet jag inte.

 

Två fina kända statyer utmed kanalerna är den på San Antonio, San Antonis och barnens skyddshelgon. Den andra är en stor staty över hur boskap drevs över hela texas för att säljas, den heter Coming home to the Briscoe.

Sista dagen i San Antonio hade vi bokat en guidad tur av The Aalamo. Kanske det mest kända slaget mellan texas och Mexico. Texas var ett eget land under början av 1800-talet. Otroligt intressant historia som jag kan rekommendera att läsa mer om. Vi hade en guide som var otroligt kunnig och lärde oss massor. VI gick  även på bio och såg en spelfilm som gjorts om slaget. Texas historia. För mig personligen var Turen av The Alamo med guide höjdpunkten i San Antonio. Vädret hade dessutom blvit lite varmare och skönare igen.

IMG_5706IMG_5707IMG_5708IMG_5710IMG_5711

Efter The Alamo körde vi tillbaka mot Houston för övernattning innan hemfärd. VI hade planer på att gå till Kennedy space center, men vi orkade inte. VI var helt enkelt less på sight seeing. Sorgligt men sant. Vi hann dock med en snabbvisit hemma hos en gammal Up with People kompis till mig, Donna. Jag har inte sett henne sedan 1993, så det var verkligen ett kärt återseende.

 

Baby shower i USA

Vår granne här i USA skall snart få barn, ett efterlängtat första barn efter mycket vånda. Det är så spännande och jag är så glad för dears skull. Det har ju dessutom gett mig chansen att få se hur graviditeten och förlossning går till ”over here”. Det är lite annorlunda. Ultraljud görs till exempel vid varje besök hos doktorn. Just det barnmorskor är väldigt ovanligt här, det är läkaren man träffar.

När grannen var i cirka 25 veckan av graviditeten hade de ett Gender Revel Party, dvs vi träffade, skålade i champagne och fick reda på vilket kön bebisen har. En trevlig tillställning där vi fick tårta och champagne. Tårtan hade ett tjockt lager av forsling så att man inte skulle kunna se färgen på sockerkaksbotten. När så de blivande föräldrarna skär upp tårtan så visar de upp tårtbotten och man ser vilken färg den har. Japp, blått för pojke och rosa för flicka. Grannens tårta var blå, så nu väntar vi med spänning på Baby Anthony. I mina öron låter det som att han redan är här. Jag blir lite stressad över detta, svensk som jag är och inte vill köpa på mig för mycket i förväg… man vet ju aldrig.

 

Sedan efter ytterligare några veckor är det dags för baby shower. Den blivande mammans vänner bjuds in för att ge presenter och umgås. Presenterna är viktiga. I förväg hade de registrerat listor på vad de önskade på två olika butiker. En baby affär och Target. Listorna var långa och innehöll ALLT! Barnvagn, baby skydd (2 stycken), soptunna för blöjor, nappväska (2 stycken) lakan i mängder, spjälsäng, baby gym, kläder, ammningskudde (2 stycken en för övervåningen och en för undervåningen…), blöjor, nappflaskor, nappar, febertermometer, salva för blöjutslag, badkläder, handdukar, skötväskor, samt lite till som jag glömt. När jag skulle köpa min present fick jag ett 10-sidigt dokument med det som inte redan var köpt. En av hennes vänner hade bjudit in alla 40 personer ( det var begränsningen) till sitt hem. Vi bjöds på mat och dryck. temat för festen var Zoo. Så det var dekorerat med djur och palmer. Väldigt fint. Den obligatoriska ”diaper cake” fanns med (blöjtårta).

Mesta delen av tiden på festen ägnades åt att öppna presenter. Vi tittade på när presenter öppnades i cirka 2,5 timme! Många fina saker men jag undrar för mig själv varför en bebis behöver 10 filtar, 15 bodies i pyttestorlek, 2 outfits för att bada, solskyddsfaktor för bebisar. De fick också baby skydd, barnvagn, blöjhink, under armour kläder, north face jacka samt givetvis massor med University of Maryland kläder mm. Jag köpte hörselskydd och solglasögon. Föräldrarna är fanatiska University of Marylands fan så det lär bli en del matcher att gå på i höst och då kan de ju komma väl till pass. Tänkte också att när bebisen väl kommit köpa några söta kläder från polarn och pyret som även finns här i USA.

På slutet av the baby shower bjöds vi på tårta och en godisbar (candy bar).

 

Jag har förstått att det här var en ganska påkostad baby shower och att alla kanske inte har så här tjusiga tillställningar. Det var väldigt kul att få vara med. Dagen efter fick jag också njuta av vyn i deras vardagsrum där alla presenter stod framme. De kommer iaf inte behöva köpa några saker till sin bebis det närmaste året. Kanske blöjor…  Eftersom alla kollegor till blivande mamman inte fick plats så hade de ytterligare en baby shower för bara kollegor. Då fick de ytterligare saker till bebisen.  NU väntar vi med spänning på att få träffa baby Anthony som har beräknat förlossningsdatum i början av april.

IMG_5992